För närvarande råder ingen större aktivitet här på Tjatterskott. Om man råkar vara intresserad av informationsteknologi kan man med fördel spana in systerbloggen Hyper Super Meta där det kommer nya inlägg lite då och då.

Fridens!

Solen gråter regn, molnet torkar en tår
Och efter tomma vintern kommer ännu en vår
För de svaga, men som inte föll ifrån

Eldkvarn – Ett litet finger (Svart blogg, 2006)

Pianots mirakel

Jag sitter och lyssnar på Lubomyr Melnyks senaste skiva Fallen Trees (2018). Melnyk är pianoguden från Ukraina som utvecklat sin egen musikstil som han kallar continuous music. Det går oerhört fort. Enligt egen utsaga spelar han 19,5 toner/sekund. Musiken låter som ett flöde utan början eller slut. Det är lite av en utmaning att lyssna på det. En del stycken blir nästan för intensiva. Hastigheten gör en en yr. Det är som att hamna i ett transtillstånd.

Musiken har helt klart en transcendent kvalitet. En inneboende andlighet. Kan delvis bero på att att kompositörens utseende påminner om Rasputins. Melnyk beskriver det som att han blir som en flygande örn när han spelar sin musik, att han och pianot blir en sammanväxt enhet och att hans musik är ett Guds mirakel.

Låttips

Parasol – Rivers and Streams

Barcarolle – Fallen Trees

Evertina – Evertina

Undergång

För att få uppleva postapokalypsen måste man först genomleva apokalypsen. Är apokalypsen endast undergång? Kanske också förändring. Den mänskliga kroppen är i ständig förändring. Den drabbas av eufori och sjukdom och död. Världen likaså.

Låg det inte i luften? Åren strax innan utbrottet. Medierna fylldes av berättelser om undergång. Profetior. Järtecken. Skogsbränder och extremhetta. Svärjevänner som skrämdes med samhällets och kulturens kollaps. Fanatiska dödssekter som spred olycka och misär vart de än kom.

Fanns det inte förväntan om katastrof i det allmänna medvetandet? En melankoli i världsanden. Det sägs att neurotiker blir lugna när det de oroar sig för inträffar. En pandemi. Ett litet virus. En viral händelse. Spridning bortom kontroll. Nu hände det. Det känns overkligt. Men det hände ändå. Är neurotikerna lugnade?

En del verkar se något positivt i det som hänt. Att vi skulle bli bättre människor när vi tvingas leva begränsade liv. Jag tror inte det. Den mänskliga livslusten och kreativiteten ska inte stävjas. Ibland har vi inget val. Låt oss hoppas att vi snart kan trängas på konserter, resa över jorden och kyssa varandra utan rädsla.

May you live in interesting times.

Viktigt på riktigt

Idé till personlighet:

Att uppskatta kuriosa och trivia mer än gedigna fakta och ordentlig kunskap.

Jaja, relativitetsteorin och survival of the fittest i all ära MEN VISSTE NI ATT GEORGE WASHINGTON ODLADE HAMPA I SIN TRÄDGÅRD??????

(Jag i ett nötskal.)

Äh du, jag får en spänn till bussen

Du känner väl mig?

Ett fantastiskt klipp med en av mina absoluta favoritlåtar. Bandet heter Risken finns och inspelningen är från tidigt 70-tal. Den här låten är bara så genial i sin enkelhet och absurditet. Älskar den!

Första gången jag såg klippet bör ha varit på en svenskalektion runt år 2002 eller så och låten har legat mig varmt om hjärtat sedan dess. Är glad att den finns på Youtube för allmän beskådan. En sådan pärla får inte bara tyna bort i SVTs arkiv.

Som bonus följer även låten ”Jesus lever” med. Det framgår tyvärr inte vilket år inspelningen gjordes, men en gissning är att den kommer från gruppens teveprogram ”Låtar från Knuff” som sändes i TV 2 år 1972.

”Du känner väl mig?” finns även med på albumet Risken finns som gavs ut på MNW år 1973. Den versionen har ett skönt gung men känns inte riktigt lika rå som TV-framförandet. Nåväl, omväxling förnöjer.

DU KÄNNER VÄL MIG?

Well, do you?