Undergång

För att få uppleva postapokalypsen måste man först genomleva apokalypsen. Är apokalypsen endast undergång? Kanske också förändring. Den mänskliga kroppen är i ständig förändring. Den drabbas av eufori och sjukdom och död. Världen likaså.

Låg det inte i luften? Åren strax innan utbrottet. Medierna fylldes av berättelser om undergång. Profetior. Järtecken. Skogsbränder och extremhetta. Svärjevänner som skrämdes med samhällets och kulturens kollaps. Fanatiska dödssekter som spred olycka och misär vart de än kom.

Fanns det inte förväntan om katastrof i det allmänna medvetandet? En melankoli i världsanden. Det sägs att neurotiker blir lugna när det de oroar sig för inträffar. En pandemi. Ett litet virus. En viral händelse. Spridning bortom kontroll. Nu hände det. Det känns overkligt. Men det hände ändå. Är neurotikerna lugnade?

En del verkar se något positivt i det som hänt. Att vi skulle bli bättre människor när vi tvingas leva begränsade liv. Jag tror inte det. Den mänskliga livslusten och kreativiteten ska inte stävjas. Ibland har vi inget val. Låt oss hoppas att vi snart kan trängas på konserter, resa över jorden och kyssa varandra utan rädsla.

May you live in interesting times.